Mellanlandar i Haraker på väg till Västervåla och Trummelsbergs bruk. Tjänstgör troligen en kort tid som lakej hos Hedvig Christina Stenbock på Svanå(hon dör samma år dvs 1759).
Flyttade 1759-06-30 från Haraker (U) till Västervåla (U).
Utflyttad 1790 från Västervåla (U). [2]
Inflyttad 1790 till Gunnilbo (U).
Djupt inne i bergslagsskogen ligger resterna efter det som en gång var Trummelsbergs Bruk. Idag har naturen återtagit det mesta av platsen men spåren efter den livliga brukshanteringen går att se i landskapet. På en kulle tronar pelarna i slaggsten som en gång var kolhuset. I sjön ligger resterna efter hamnpirerna där pråmarna lade till som fraktade tackjärnet till Färna Bruk. Längs med vägen syns spåren efter den hästdrivna järnvägen där malm och kol transporterades.

Bruket grundades av Olav Trummel 1622 och verksamheten pågick ända fram till 1907. Förutom järnhanteringen har man en gång odlat sparris här och i mossen en bit bort bröts torv. Om du vill utforska området till fots kan du följa den folder som finns eller vandra en bit på Bruksleden.
Färna har varit befolkat åtminstone från mitten av 1500-talet. Järnbruket började i all anspråkslöshet år 1607 med en hammare och två härdar. Det ägdes från början av Kronan. Under 1630-talet fick den kraftfulla kvinnan Edla Widiksdotter bruket att blomstra. Åren 1692-1789 drevs bruket av Claes Wilkens och dennes ättlingar och släkt. Här kan man nämna Wilkens unge och duktige bokhållare Jacob Ramsell. Han växte upp under knappa förhållanden och mot alla regler gifte han sig med patronens dotter och blev själv patron. Färna ombildades vid denna tid till fideikommiss - landets till ytan största. Efter en långdragen arvstvist i början av 1800-talet övergick bruket till greve Carl Johan von Hermansson. Denne var medlem av ståndsriksdagen. Där blev han känd för sitt förslag att gamla och orkeslösa, som ej längre kunde delta i produktionen, skulle avlivas. Enligt en uppgift blev smederna i Färna så förgrymmade, att de smidde en halsring kring grevens hals. Därför använde denne sedan hög krage. Carl Johan von Hermansson lät 1857 bygga om herrgården till sitt nuvarande ståtliga utseende. Tillverkningen i Färna var från början stångjärn som vidareförädlades till produkter som ankare, takplåt, gjutstenar och spik. Vid bruket har, förutom jord- och skogsbruk, även funnits anläggningar som kvarn, såg och tegelbruk. Carl Johans son Carl Fredrik lät 1904 uppföra ett märkligt mausoleum i slaggsten på ängen söder om herrgården. Arkitekt var professor Lars Israel Wahlman. Mellan mausoleet och herrgården står ett lusthus med vackra målningar. År 1907 avvecklades fideikommisset. Smidet upphörde på 1920-talet. Av de gamla produktionsanläggningarna finns idag bara grundmurar kvar. Herrgården drivs idag som hotell med konferens och spa. I längan mot bakgården ligger Färna Herrgårdsbutik och Ekomuseums Temapark för barn. Butiken, som är öppen året runt, säljer kläder, möbler, hantverk och presentartiklar. Här finns även utställningar och ett litet café. Varje år genomförs en stor och välbesökt julmarknad.
Var i slutet av 1750-talet inspektor hos Ramsell, Ferna bruk. Ärvde denne enl testamente 1789 (tjänat i 30 år) för att köpa egendom i Vik, Söderbärke.
Bruksinspektor.
När Ramsells gamle inspektor Per Adolf Elfgren drar sig tillbaka efter 30 års tjänst, 1789, kan han köpa en gård i Wik. Där samlas änkor och jungfrur i släkten. När man ser namnen verkar det varit en rundgång i giften med namnen Elvgren, Rahm, Fischer, Dahl.
Död på Bockhammar bruk 1804-01-17 i Gunnilbo (U).